Realvärld- kontra riskneutral kalibrering
ESG:er körs vanligtvis i två lägen: riskneutral kalibrering, som används för marknadskonsekvent värdering av optioner och garantier där alla tillgångar antas avkasta den riskfria räntan, och realvärldskalibrering, som används för ORSA-kapitalprognoser och strategisk tillgångsallokering där förväntad avkastning avspeglar faktiska riskpremier. Att blanda ihop dessa två lägen, eller tillämpa riskneutrala resultat på en realvärldsfråga som långsiktig finansieringsadekvans, är ett vanligt och allvarligt modelleringsfel som ger systematiskt missvisande resultat.
Realvärldskalibrering kräver uttrycklig bedömning av aktieriskpremier, löptidspremier och andra riskkompensationsparametrar som till sin natur är mer subjektiva än riskneutral kalibrering, vilken är förankrad i observerbara marknadspriser på handlade optioner och obligationer. Aktuarier bör tydligt dokumentera motiveringen för val av realvärldsparametrar, eftersom dessa antaganden väsentligt påverkar långsiktiga prognoser som används i strategiska beslut som prissättning av ny affär och kapitalplanering.
Utmaningar med negativa och låga räntelägen
Skiftet från den långvariga låg- och negativräntemiljön på 2010-talet till det högre ränteläget sedan 2022 har satt många ESG:ers förmåga att producera rimliga scenariofördelningar under mycket olika utgångslägen på prov, särskilt för modeller kalibrerade huvudsakligen mot den lågräntade historiska perioden. Modeller som byggde in antaganden anpassade till nära nollräntor, som vissa volatilitetstermstrukturer eller medelåterhämtningshastigheter, behövde väsentlig omkalibrering för att förbli trovärdiga när räntorna normaliserades, och bolag som fördröjde denna omkalibrering riskerade att väsentligt underskatta kapitalkraven under övergången.
Val av räntemodell, oavsett om det är en en- eller flerfaktors termstrukturmodell, Libor Market Model eller annan ansats, påverkar hur realistiska de genererade räntekurvformerna är över simuleringarna, där vissa enklare modeller har en benägenhet att generera orimliga kurvinversioner eller negativa räntor även i lägen där dessa ekonomiskt sett är osannolika. Validering bör uttryckligen pröva rimligheten i genererade räntekurvformer mot historiska och aktuella marknadsobservationer, inte bara sammanfattande mått som medelvärde och standardavvikelse för simulerade räntor.
Valideringspraxis och styrning
Robust ESG-validering inkluderar martingaltester för att bekräfta att riskneutrala scenarier korrekt prissätter en uppsättning referensinstrument, jämförelse av implicerade volatilitetsytor genererade av modellen mot observerad marknadsvolatilitet, samt bakåttestning av realvärldsscenarier mot senare realiserade ekonomiska utfall där data medger det. Valideringen bör utföras av en funktion som är oberoende av det team som ansvarar för kalibreringen, i linje med de bredare förväntningar på modellstyrning som tillsynsmyndigheter generellt tillämpar på interna modeller.
Styrningsramverk bör specificera tydliga utlösare för ESG-omkalibrering, som väsentliga marknadsregimskiften eller misslyckade valideringstester, snarare än att enbart förlita sig på en årlig omkalibreringscykel som kan missa behovet av uppdateringar under snabbt föränderliga marknadsförhållanden. Dokumentation av kalibreringsval, valideringsresultat och eventuella expertbedömningsöverstyrningar bör hållas på en nivå som tillfredsställer både internrevision och extern tillsynsgranskning utan att behöva rekonstrueras i efterhand.
Sammanfattning
Ekonomiska scenariogeneratorer är grundläggande infrastruktur för försäkringskapital och värdering, och deras kalibreringskvalitet förtjänar granskning i proportion till hur mycket efterföljande beslutsfattande som beror på deras utdata. Skiftet i ränteläge sedan 2022 har varit ett användbart stresstest av vilka försäkringsbolag som faktiskt hade robust ESG-styrning jämfört med de som förlitade sig på föråldrade kalibreringar som råkade fungera under en stabil period. Bolag som använder leverantörs-ESG:er bör motstå frestelsen att behandla modellen som en svart låda bara för att en etablerad leverantör tillhandahåller den. Jonas Adam Mohamed Osman, vd för Quantica Risk, validerar ESG genom att oberoende testa den genererade scenariorimligheten mot aktuella marknadsförhållanden innan någon utdata matas in i en kunds kapital- eller ALM-beslut.
Källor och vidare läsning
Relaterade sidor
- IFRS 17 CSM-upplösning: mekanik och bedömningsområdenEn tydlig genomgång av upplösningsmekaniken för IFRS 17:s avtalsmässiga servicemarginal, bedömning av täckningsenheter och vanliga fallgropar.
- Dödlighetsförbättringstrender i tiden efter pandeminVad dödlighetsdata efter pandemin visar om långsiktiga förbättringstrender, och hur försäkringsbolag bör justera antaganden för liv- och livränteprissättning.
- Solvens II-översynen 2025: vad förändras för försäkringsbolagPraktisk vägledning om Solvens II-översynen 2025: volatilitetsjustering, riskmarginal, proportionalitet och nya rapporteringskrav för försäkringsbolag.