Jonas Osman AbdelghafourQuantica Risk Modelling

IFRS 9 – kreditrisk, ECL och modellvalidering

IFRS 9 innebär att kreditförluster redovisas framåtblickande. I stället för att vänta på inträffade förlusthändelser ska institutet uppskatta förväntade kreditförluster baserat på nuvarande information och rimliga prognoser – vilket gör redovisningen modellberoende och därmed känslig för modellrisk.

Stadieindelning och SICR

Modellen bygger på tre stadier: normal kreditrisk, väsentligt ökad kreditrisk och kreditförsämrade tillgångar. Övergången till stadie två avgörs av bedömningen av väsentlig ökning av kreditrisk, som ofta är den mest omtvistade komponenten eftersom den styr när förlustreserven flerdubblas.

Kriterierna bör vara tydliga, testbara och stabila över konjunkturen, och det bör gå att förklara varför en viss tröskel valts.

Framåtblickande makroscenarier

Förväntade kreditförluster ska vara sannolikhetsviktade över flera makroekonomiska scenarier. Två frågor avgör kvaliteten: hur scenarierna är valda och viktade, och hur icke-linjär kopplingen mellan makro och förlust är. En linjär modell underskattar systematiskt förluster i djupa nedgångar.

Overlays och expertjusteringar

Manuella justeringar är legitima när modellen inte fångar en känd risk, men de behöver samma disciplin som modeller: dokumenterad grund, kvantifiering, ägare, giltighetstid och en plan för hur de fasas ut eller byggs in i modellen.

Validering och kontroll

Valideringen bör omfatta PD-, LGD- och EAD-komponenterna, stadieindelningens träffsäkerhet, scenariokänslighet, backtesting av utfall och avstämning mellan redovisade och modellerade belopp. Skillnader mot tillsynsmodeller ska kunna förklaras strukturellt.

Sammanfattning

IFRS 9 är i praktiken lika mycket en styrningsfråga som en redovisningsfråga: kvaliteten avgörs av scenarier, tröskelval, overlay-disciplin och en oberoende validering som täcker hela kedjan.

Källor och vidare läsning

Relaterade sidor